Heei~

Japp. Jag var överlyckligaste idag!

Jag träffade underbaraste<3

Vi åt lite glass och lite sånt..

Det var hur underbart som helst tills wilda såg oss...

Jag fick panik och drog därifrån, när jag kom ut stötte jag på Jon igen och Wilda kom därefter mig.

Hon knacka mig på axeln och titta som på mig och började mumla ''Men fyfaan..''

Okejj.

Jag ska förklara hela den hära ''cliché-situationen..''

Jon var syrrans pojkvän.(gömd dock för att hon inte ville bli retad....)

Innan dom blev ''ihop'' så så fort jag såg han så fastna blicken på honom. Han var rätt zöt men anledningen till att jag stirrade så var för att det var något.. Något med honom som fick mig att stirra. Som omjag kände honom eller något.

Ett tag senare tjatade Noomi som FAN på mig att jag skulle följa med henne och syrran till stan.. Det kändes som inte så schysst.. Som jag ville inte blanda mig med hennes vänner menar som det är ju Hennes vänner!

Jag följde iaf med till slut -.-

och åkte hem för att rasta hundarna när jag åkte tillbak så var Jon också med. Han började snacka med mig och vi nytte nummer och började snacka ännu mera. Jag hjälpte han lite angående syrran.

Senare började jag umgås mer med han även om jag borde ha låtit bli, men jag visste hur kär han var i syrran och även om jag hade känslor för honom vad skulle det spela för roll?

Det var bara jag, en ensam tjej som inte många blir intresserade av.

Men han gav mig några sugmärken. Senare berättade han det. Tina hatade oss båda men mest Jon.

Dom ville självklart att jag inte skulle ha Något med Jon att göra. Men jag var med han iaf. Han ville och jag ville som bara faan.

Ska jag vara ärlig så har jag ALDRIG varit så glad som i närheten av honom, ingen har någonsin fått mig att känna mig så älskad. Jag vet att jag har många i min familj som bryr sig, många av mina vänner också.

Men jag kan inte liksom känna mig älskad på samma sätt. Jag kan inte känna mig lycklig utan någon sådan person. Det kan nog ingen.

Då skulle i allafall jag säga att det var nåt fel på dom.

Det är iaf det mesta av situationen. Sen får jag inte vara med honom, ingen här förutom jag vill veta av honom..

Så den personen som får mig överlycklig som jag seriöst inte vill leva utan är den som jag absolut inte får.

Så.. Vad gör man åt något sånt? Skiter i det så att man mår bättre själv? Eller lyssnar och mår ännu värre och blir ensam och mår skit som fan då dom runtom dig får må bra istället? Jag vill det första, det är vad jag kommer gå efter för annat klarar jag faktiskt inte av. Då får folk hata mig. Då får dom tycka att jag är helt dum i huvvet då är jag hellre dum och mår bra änn smart och nästan död. Hursomheelst.. Så får allt gå.. Det löser sig väll snart.. Om tre år så kan jag i stort sett komma ifrån allt detta tjaffs. Då får JAG välja vars jag vill och vad jag ska göra. Vilket kommer bli underbart.

Men nu ska jag nog gå innan jag får damp, och blir alldeles för förbannad och så.. Zo see ya'll biaatches

Kjaam~

Heei~

Okejj kom av mig lite efter att jag fick utegångsförbud.. Eftersom att det här är internet och varje liten jävel kan läsa vad dom vill.. Så ska jag inte säga för mycket om allt.

Men har en liten underbar zötnos<3

Som gör mig MER än överlycklig!:)

Idaag gud! Jag dog idag! Jag älskar min zötnos han är så underbar!!

Han är lång zöt bruna vackra så otroligt vackra ögon!

Jag älskar honom! Av hela mitt hjärta<3

Han är gullig vacker och underbar, han är min och bara MIN<3

Jag vill accepteras jag vill älskas och allt jag vill är att ha hanhanhan så att lilla zöta jag inte ger mig på självmord igen utan faktiskt behåller mig jävligt lycklig!

Aja ska dra och äta typ nu Biatches zo see ya'll

Kjaam~