Heii,

Har haft lite snack med syrran idag ^^

Känns precis som förr igen.. så är glad över det iaf :)

Däremot.. Min kära mor och hennes kille.. Stör mig mer och mer.. Annat också.. Som mina egna tankar.

Ibland önskar jag bara att den där lägenheten var min NU! Allt var klart NU! Så jag slapp den där känslan av att undra om man ska säga nåt, få skäll eller bara sitta och hålla käften och sedan viska en tack för maten och slinka in på mitt rum.. Likadant hela tiden.. Suck -.- jag hatar det här.. Känns lönlöst, är dum och tappar allt vilket är mitt eget fel. Det enda jag har nu är mina vänner och min syster.. Eller ''enda'' det är bland det bästa jag har.. Men det jag tappade.. haha det gör ont!

Inte för att det spelar någon större roll.. Smärtan går snart över, precis som allt annat.

Som det mesta så är det.. som jag intalar mig iaf.. Precis.. Som alla andra.. Även fast att det är den största lögnen av dom alla som jag skulle kunna intala mig så är det det jag intalar mig.

För att det ska göra mindre ont för att jag ska glömma allt det underbara.

Men det är ändå det som gör mest ont, nej det är min kära underbara mor. Som jag hatar. Jag har sagt det. Även om hon inte tror på det pga mina små leenden och söta ord om att jag älskar henne, och allt värdelöst skvaller. Även om hon TROR att jag faktiskt Älskar henne! Så kan hon lägga sig och dö.. Har sagt den en gång.. och jag menade det. Oavsett om hon tänker inse det eller inte så är hon inte ett dugg bättre änn farsan. Värre faktiskt. Och. Det mesta är Bo Sundbergs fel. Låter fånigt det vet jag, men han har förändrat henne. ''nej jag njuter lite av livet bara, tar mig min frihet.'' my ass..Om att ta sig lite frihet är att mobba sina döttrar så kan hon dra åt helvete! Oh wait.. det kan hon ändå! Jag är bara less.. På allt gullande ljugande och skrikande.. På den extrema särbehandlingen.. ''Jag förstår mig inte på henne! Hon är så kaxig! Hon har ingen som helst respekt!'' Respekt? HAHA! Kärring, akta dina ord! Det är inte så konstigt att hon är sån, men varför skulle du förstå det? Du är ju allt för upptagen om dig själv. Varför skulle DU bry dig om oss? Dina HUNDAR var ju viktigare änn oss! Oavsett vad du tänker erkänna så är det sanningen. Så älskvärd mor. My ass.

Jag må klaga, men jag lever med personer som faktiskt får mig att må dåligt och vilja dö. jag menar när man börjar tappa ALLT man någonsin trott på och älskat.. vad är då anledningen att finnas kvar? Just det. Ingen. Men det spelar som sagt ingen roll. Nu är inte ens hunden något eller hur? Skrik skrik skrik. Allt han är är en äcklig kåtbock eller hur? Som skulle må bättre om han avlivades. Hah. Men du ''älskar'' han ju så varför göra han den tjänsten? DU vill ju ha han levande.

Du frågar. Men du vill inte veta. varför fråga något du inte ens vill veta svaret av?

Urgh.

Du seriöst äcklar mig. Jag är inte den bästa själ nej, faktum är att jag är en riktig bitch. jag är riktigt hemsk ibland. Men jag hoppas för mitt liv att jag aldrig sjunker ner till DIN nivå! Jag menar.. vad kan du förstå om min smärta? Din farsa försvann.. När du var fyra år. Min sårade mig drog bort mitt självförtroende slog mig och skadade mig nåt enormt. Vi var med om samma saker. Och att du var med om värre saker änn mig? Pff. Glöm det kärring, han var min farsa. Du hade ett val, det hade inte jag. Och ibland undrar jag bara hur du står ut. Du ljög. Du ljög mig rakt upp i ansiktet! Du gav mig falska löften. Du sköll allt på mig! Allt! Just efter att jag kom tillbaka efter allt. vad fan är du för morsa igentligen? Om du ens förtjänas att kallas för det. Suck. trycka ner sin dotter mot golvet och låta sin man skrika åt henne hur falsk svag och värdelös hon är? Ursäkta att jag tappar respekten, eller respekt HAH! Ursäkte för att jag inte kan hålla mitt falska leende uppe eller mitt spel för dig och låter tårarna strömma ner och raseriet utspelas. Ursäkta mig om det är vad du kallar respektlös onormalt och sinnessjukt. Det må vara sinnessjukt att jag vill slå dig riva sönder allt runtom mig och skrika ur mig all frustration som du tycker att jag ska stänga inne. Ursäkta mig.

Men jag älskar inte dig, och jag har ingen som helst respekt för dig. Jag önskar er båda döda. För inte ens i mitt hjärta finns det någonsomhelst medkänsla. Inte längre, nu avskyr jag dig bara. Jag fastnade i både din och farsans trans. I eran manupilation men med tanke på mina vänner.. Och min syster.. Så är jag inte längre där. jag står här på darrande ben helt förskräckt. Skräckslagen. Mina ben skakar och tårarna faller oftare och oftare.. Om du önskar att åstadkomma något annat.. Då kan jag lova dig att du tagit dig in på fel väg.. För jag är inte säker på hur länge mina ben håller längre. Jag vill vara stark, folk säger att jag är det. Men i det här tillståndet haha, då är jag inte säker på hur länge jag kan stå upp på skallrande ben och le och tvinga bort mina tårar för att du ska vara nöjd. Neka vad fan du vill. Du vet själv sanningen och erkänner du den inte för dig själv.. Då skäms jag ärligt djupt in i själen. Jag hatar dig och önskar dig död. Kärring säg vad du vill om det jag tål dig bara inte längre. Och hur länge till jag orkar kan du väll se som en lek? Det skulle väll vara kul.. Låta mig lida ännu lite mer och sakta se medan jag faller.. Det är ju det du gjort hittills eller hur? ~

Heeii,

inatt.. drömde jag om ett tak .. jag var på ett tak.. Massa hemska saker hände och jag försökte fly..

Till sist krockade jag in i någon, en lång person en väldigt lång en. När jag tittade upp såg jag hans förvånande bruna klara ögon och fräkniga ansikte.. Jag kramade om honom hårt drog in hans doft så långt in jag kunde och viskade ''hjälp mig.'' sen vaknade jag. Det är inte förns nu som jag började minnas min dröm. Seriöst? jag vill inte ><

Men det blir lättare att acceptera allt trots alla frågor och all den där skiten så är det som.. Allt.. Börjar blekna, och jag antar att det är bäst och att allt kommer underlätta när jag glömt han helt.. Jag måste bara acceptera det så kan han försvinna från mitt medvetande.. Om jag nu så vill det eller inte, men sånt är ju livet eller hur? ^^

Man tappar folk om man så vill det eller inte.. Dom försvinner oavsett vad man känner eller vill..

Nu måste jag acceptera en tredje.. Skillnaden är.. Att nu är det inte en häst eller en hund.. ~

Heeii,

Idag så insåg jag en sak. Jag hade ju han ströjja. Undanstoppad i garderoben.

Det funka i ungerfär.. En halv minut att jag inte skulle dra fram den.

Jag stod där tätt intill garderoben och drog tätt in andetag efter andetag och kände tårarna trycka på.

varförvarförvarför?? ekade det om och om igen i min skalle. Jag vet att det är sant men jag vill inte.

Sen ville jag skaffa en parfym som doftar precis som han så att hans doft aldrig kommer försvinna ifrån mig.

Jag känner knappt kärlek för han, men ibland så blir den så extrem även sorgen så jag tror att mitt hjärta ska brista.

vafan jag älskade han inte ens? Så varför saknar jag hans omfamning hans skratt och leende så jävla mycket för då?

Tårarna börja rinna, för jag kunde inte stå emot. sen ändrade jag mig och torkade surt bort tårarna, jävla skit. Bara fånigt, sluta. Det betydde inget för mig längre, det gjorde det inte eller.. hur? Jag vet inte.. Det där löftet.. Suck.. Det var inte för hans mors skull hon kan dra någonstans, inte för min egens heller.. Det var för hans egen.. det här tar kol på han..

Efter ett tag slet jag på mig hans tröjja lyssnade på sorgsen music (självklart) och kröp ihop i fosterställning i min nybäddade säng bland kuddarna och bröt ihop. Tårarna rann jag hucklade gång på gång högre och högre.. urgh.. bara sluta.. Men jag kan inte sluta.. så fort jag tänker på han så börjar det.. vafan var det här? jag känner ingen direkt.. enorm kärlek för han .. Jag gillar han bara, men så fort jag tänker på att jag inte får träffa eller prata med han igen..Då kan jag inte tvinga undan mina tårar då bara faller allt..  Jag hatar allt det här.. Nu vill jag seriöst ta livet av mig.. Jag vill inte finnas nå mer.. Men vill ändå inte vara så svag att bara gå och lägga mig och dö.. ''du gör det till vad du vill att det ska vara.''kanske, kanske inte.. jag fattar inte vad jag håller på med och jag vill bara ge upp.. bara ge upp precis allt.. Orkar seriöst inte med nåt längre.. Vill bara ta alla tabletter jag kan hitta och svälja ner varenda en.. och bara.. dö.. ~