Heeii,

Nu jävlar är det allt fullt upp!

Förra helgen så skulle jag vara hundvakt åt sack.

För familjen skulle åka ut till arjeplog och fiska. Just innan dom åkte satte Bosse ett lås på grinden mot vardagsrummet. Jag hade arbetat i 25 grader var dötrött och kände att så fort jag skulle gå ut så ville inte jag kliva över den där grinden exakt hela tiden.

Så jag gick ut och frågade varför, då sa morsan kära lilla gubbjävel,

''så att han inte smiter igen.''

Jag tittade på han förvånat och irriterat, '' men det kommer han ju inte det är ju meningen att jag ska vara hundvakt ju.''

''Jaa men häromdan när du skulle till sjukhuset så släppte du ju ut han! Du har gjort det en gång ronja! Så du kommer göra det igen.'' Sa han arogant. Mitt raseri höjdes och jag försökte säga åt mig själv att vara lugn och tyst och i värsta fall rusa in på rummet. men jag tjaffsade bara tillbaks utan att kunna hejda mig. ''Att jag inte gjorde, jag stängde den efter mig.''

''Det gjorde du ju inte alls, annars skulle han ju inte springa ut! Om det inte var du hur kom han då ut annars?'' kontrade Bosse.

''Ja jag vet inte men jag släppte iaf inte ut han. för jag stängde grinden.''
 Svarade jag irriterat och vi tjaffsade på lite mer och jag sa till sist, ''jaja jag har hört det nu!''

Morsan blev sur och sa ''Ronja lägg ner! Väx upp.''

Ja, jag var ju mycket till hundvakt om dom inte ens tycker att jag kan hålla han inne i lägenheten. När dom väl åkte kom hela raseriet, jag började skrika lågt som sedan stegade upp högt och snabbt till höga gallskrik, jag grät och skrek sparkade i min hylla av raseri, jag kunde bara inte stå ut! Vafan gjorde dom såhär emot mig?? Spelade ingen roll Vad jag gjorde, på nåt sätt var jag aldrig nog, jag försökte Allt jag kunde, jag snackade gjorde som jag var tillsagd försökte hjälpa till.. Men oavsett hur mycket jag gav så fick jag inget tillbaks.. Varför?? hon skulle ju vara min fucking jävla morsa! BAM* min mamma som skulle hjälpa mig! Bambam** jag slog igen dörrar sparkade in i kylskåpet och drog loss grinden och slängde iväg den skrek och grät hela tiden och det vägrade sluta, det var skönt, för en gångs skull kunde den där jävla fittkärringen inte tvinga mig att hålla käft och inte tvinga mig att trycka in det igen.. Hon kunde inte säga hur fel och galen jag var. Hon kunde inte säga att jag var onormal och att jag inte fick vara sån för det var fel.

Hennes äckliga gubbjävel kunde inte stå och tracka på mig! Han kunde inte säga hur äcklig dum ful hemsk och egoistisk jag var. Han kunde inte skylla på mig längre. Jag smsade Jon, jag måste vara lugn. Han måste dit jag orkade bara inte! Jag gick in på mitt rum och tryckte in mig i ett hörn och grät non-stop. Jag skrek ännu högre och grät ännu mer. Skrek åt dom att dö bara ddö.. skrek som en galning tryckte in mig mot väggen och sängen DÖÖ!!

men det slutade inte det eggade bara upp nya attacker raseriet och den där känslan av att vara ursinnigt galen.

Jon kom dit ett tag, till slut kom vi överens om att jag skulle sova hos han. så från fredagen sov jag hos jon med sack. Och om man bortser att det kanske blev lite väl varmt där en gång för sack så mådde han bättre änn vad han gjort på länge! Fick leka med andra hundar, vara ute på långa promenader och äta som han skulle. allt. Han levde som en kung! Så åkte jag hem på söndagen.. Ringde morsan och undra om jag skulle fixa nå käk för deras skull om de var trötta, så hon skulle ringa, jag sa att jag skulle dra till Jon och vara där. Efter fem timmar ringer hon igen och jag drar hem. Då har han vällt ner grinden skitit inne och ättit upp en halv glasslåda med kattmat.Jag suckar och plockar upp grinden och sätter fast den och plockar upp efter sack vädrar lite sätter lite parfym och så. Och försöker få bort det mesta av stanken.

Blev klar vid halv elva då föl jag till sängen och försökte oroligt somna men skriken ekade i mitt huvud jag ville inte alls ligga där jag ville bort, tillbaka till Jon eller bara UT! Men det skulle inte hända, senare nån gång kommer alla hem och lever om Bosse tar ut sack.. han kommer in snabbt och skriker på mig..

''VAD FAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?!'' Jag låtsas sova, jag vill inte, gå iväg sluta skada mig..

han tänder

''JAG VET ATT DU INTE SOVER UNGJÄVLE SÅ SLUTA LÅTSAS!''

Jag vänder mig sakta om och tittar trött på han ''Vad..?''

''DU VET EXAKT VAD FAN JAG MENAR!''

''va?? Näe..?''

''DU ÄR JU FAN HELT JÄVLA HJÄRNDÖD! SACK HAR RÄNNSKITA PGA DIG!''  Jag fattar inte ett skit men jag är jävlar dörädd hjärtat går i 340 och det kändes mer som att han slog mig hårt så n i helvete änn att han skrek, så fort han öppnade käften så kändes det som att han slog mig med en järnstolpe och bröt något i mig.

Hjärndöd var det jag mindes.. Att han skrek, jag var hjärndöd, Jag darrade och försökte tvinga mig att lugna mig han slutade snart, snart skulle mina pengar allt dras dom skulle hata mig igen och allt skulle så småning om gå över till det normala.. Men nej..

''NU SKA HON JÄVLAR UT! UNGJÄVELN SKA FAN UT! BUMS!'' Sen hjärndöd hjärndöd hjärndöd.. han skrek att jag kunde ta hunden och vara ute hela natten.. sen ryckte han upp dörren till mitt rum..

''DU KAN TA UT SACK OCH GÅ UT MED HAN DIN HJÄRNDÖDA UNGFAN OCH DU KAN TA OCH STANNA DÄR UTE I SKOGEN HELA NATTEN TILLS JAG LUGNAT NER MIG!'' Han drog ut och jag försökte lugna ner mig men mina små ''attacker'' höll inte med mig skrikandet kröp sig upp mot halsen och jag bet tag i täcket och försökte tysta skriken.. Dom blev låga men inte låga nog. Det var patetsikt jag fick INTE skrika! Absolut inte inom deras hörhåll.. Det var så fel.. Käft käft käft. Håll käften skitunge du är inte bra nog, håll käften dom hatar dig redan du kan bara hålla käften. Du förtjänar det här. Allt är ditt fel. Som dom alltid sagt så det är sant, håll käften.

Då satt morsan där.. och sa ''Du vet att det här är ditt fel eller hur? Du fattar väll varför vi blir arga på dig?''

Nej kärringjävel det vet jag inte. Ursäkta mig jag förstår inte. Men jag skulle gärna ta livet av mig nu kan du vara vänlig och gå och dö. Jag svarade henne aldrig, jag klädde på mig och tog sack och gick ut. Bosse skulle få två saker uppfyllda. Jag skulle ut, bums, och jag skulle ta ut hundjäveln också. Morsan hade just förlorat sin dotter. För nu var hon inte längre min mamma. Nu var hon kärringjäveln jag så många gånger velat slå ihjäl för att jag inte Orkade längre.. Men nu skulle detta ta slut.. började springa när jag kom ut och ringde Jon.. Han hjälpte mig och jag hucklade och grät och kunde inte lugna mig.. nu var det över.. Nu skulle dom aldrig få se mig igen. ~