Heii,

Har haft lite snack med syrran idag ^^

Känns precis som förr igen.. så är glad över det iaf :)

Däremot.. Min kära mor och hennes kille.. Stör mig mer och mer.. Annat också.. Som mina egna tankar.

Ibland önskar jag bara att den där lägenheten var min NU! Allt var klart NU! Så jag slapp den där känslan av att undra om man ska säga nåt, få skäll eller bara sitta och hålla käften och sedan viska en tack för maten och slinka in på mitt rum.. Likadant hela tiden.. Suck -.- jag hatar det här.. Känns lönlöst, är dum och tappar allt vilket är mitt eget fel. Det enda jag har nu är mina vänner och min syster.. Eller ''enda'' det är bland det bästa jag har.. Men det jag tappade.. haha det gör ont!

Inte för att det spelar någon större roll.. Smärtan går snart över, precis som allt annat.

Som det mesta så är det.. som jag intalar mig iaf.. Precis.. Som alla andra.. Även fast att det är den största lögnen av dom alla som jag skulle kunna intala mig så är det det jag intalar mig.

För att det ska göra mindre ont för att jag ska glömma allt det underbara.

Men det är ändå det som gör mest ont, nej det är min kära underbara mor. Som jag hatar. Jag har sagt det. Även om hon inte tror på det pga mina små leenden och söta ord om att jag älskar henne, och allt värdelöst skvaller. Även om hon TROR att jag faktiskt Älskar henne! Så kan hon lägga sig och dö.. Har sagt den en gång.. och jag menade det. Oavsett om hon tänker inse det eller inte så är hon inte ett dugg bättre änn farsan. Värre faktiskt. Och. Det mesta är Bo Sundbergs fel. Låter fånigt det vet jag, men han har förändrat henne. ''nej jag njuter lite av livet bara, tar mig min frihet.'' my ass..Om att ta sig lite frihet är att mobba sina döttrar så kan hon dra åt helvete! Oh wait.. det kan hon ändå! Jag är bara less.. På allt gullande ljugande och skrikande.. På den extrema särbehandlingen.. ''Jag förstår mig inte på henne! Hon är så kaxig! Hon har ingen som helst respekt!'' Respekt? HAHA! Kärring, akta dina ord! Det är inte så konstigt att hon är sån, men varför skulle du förstå det? Du är ju allt för upptagen om dig själv. Varför skulle DU bry dig om oss? Dina HUNDAR var ju viktigare änn oss! Oavsett vad du tänker erkänna så är det sanningen. Så älskvärd mor. My ass.

Jag må klaga, men jag lever med personer som faktiskt får mig att må dåligt och vilja dö. jag menar när man börjar tappa ALLT man någonsin trott på och älskat.. vad är då anledningen att finnas kvar? Just det. Ingen. Men det spelar som sagt ingen roll. Nu är inte ens hunden något eller hur? Skrik skrik skrik. Allt han är är en äcklig kåtbock eller hur? Som skulle må bättre om han avlivades. Hah. Men du ''älskar'' han ju så varför göra han den tjänsten? DU vill ju ha han levande.

Du frågar. Men du vill inte veta. varför fråga något du inte ens vill veta svaret av?

Urgh.

Du seriöst äcklar mig. Jag är inte den bästa själ nej, faktum är att jag är en riktig bitch. jag är riktigt hemsk ibland. Men jag hoppas för mitt liv att jag aldrig sjunker ner till DIN nivå! Jag menar.. vad kan du förstå om min smärta? Din farsa försvann.. När du var fyra år. Min sårade mig drog bort mitt självförtroende slog mig och skadade mig nåt enormt. Vi var med om samma saker. Och att du var med om värre saker änn mig? Pff. Glöm det kärring, han var min farsa. Du hade ett val, det hade inte jag. Och ibland undrar jag bara hur du står ut. Du ljög. Du ljög mig rakt upp i ansiktet! Du gav mig falska löften. Du sköll allt på mig! Allt! Just efter att jag kom tillbaka efter allt. vad fan är du för morsa igentligen? Om du ens förtjänas att kallas för det. Suck. trycka ner sin dotter mot golvet och låta sin man skrika åt henne hur falsk svag och värdelös hon är? Ursäkta att jag tappar respekten, eller respekt HAH! Ursäkte för att jag inte kan hålla mitt falska leende uppe eller mitt spel för dig och låter tårarna strömma ner och raseriet utspelas. Ursäkta mig om det är vad du kallar respektlös onormalt och sinnessjukt. Det må vara sinnessjukt att jag vill slå dig riva sönder allt runtom mig och skrika ur mig all frustration som du tycker att jag ska stänga inne. Ursäkta mig.

Men jag älskar inte dig, och jag har ingen som helst respekt för dig. Jag önskar er båda döda. För inte ens i mitt hjärta finns det någonsomhelst medkänsla. Inte längre, nu avskyr jag dig bara. Jag fastnade i både din och farsans trans. I eran manupilation men med tanke på mina vänner.. Och min syster.. Så är jag inte längre där. jag står här på darrande ben helt förskräckt. Skräckslagen. Mina ben skakar och tårarna faller oftare och oftare.. Om du önskar att åstadkomma något annat.. Då kan jag lova dig att du tagit dig in på fel väg.. För jag är inte säker på hur länge mina ben håller längre. Jag vill vara stark, folk säger att jag är det. Men i det här tillståndet haha, då är jag inte säker på hur länge jag kan stå upp på skallrande ben och le och tvinga bort mina tårar för att du ska vara nöjd. Neka vad fan du vill. Du vet själv sanningen och erkänner du den inte för dig själv.. Då skäms jag ärligt djupt in i själen. Jag hatar dig och önskar dig död. Kärring säg vad du vill om det jag tål dig bara inte längre. Och hur länge till jag orkar kan du väll se som en lek? Det skulle väll vara kul.. Låta mig lida ännu lite mer och sakta se medan jag faller.. Det är ju det du gjort hittills eller hur? ~

Heeii,

inatt.. drömde jag om ett tak .. jag var på ett tak.. Massa hemska saker hände och jag försökte fly..

Till sist krockade jag in i någon, en lång person en väldigt lång en. När jag tittade upp såg jag hans förvånande bruna klara ögon och fräkniga ansikte.. Jag kramade om honom hårt drog in hans doft så långt in jag kunde och viskade ''hjälp mig.'' sen vaknade jag. Det är inte förns nu som jag började minnas min dröm. Seriöst? jag vill inte ><

Men det blir lättare att acceptera allt trots alla frågor och all den där skiten så är det som.. Allt.. Börjar blekna, och jag antar att det är bäst och att allt kommer underlätta när jag glömt han helt.. Jag måste bara acceptera det så kan han försvinna från mitt medvetande.. Om jag nu så vill det eller inte, men sånt är ju livet eller hur? ^^

Man tappar folk om man så vill det eller inte.. Dom försvinner oavsett vad man känner eller vill..

Nu måste jag acceptera en tredje.. Skillnaden är.. Att nu är det inte en häst eller en hund.. ~

Heeii,

Idag så insåg jag en sak. Jag hade ju han ströjja. Undanstoppad i garderoben.

Det funka i ungerfär.. En halv minut att jag inte skulle dra fram den.

Jag stod där tätt intill garderoben och drog tätt in andetag efter andetag och kände tårarna trycka på.

varförvarförvarför?? ekade det om och om igen i min skalle. Jag vet att det är sant men jag vill inte.

Sen ville jag skaffa en parfym som doftar precis som han så att hans doft aldrig kommer försvinna ifrån mig.

Jag känner knappt kärlek för han, men ibland så blir den så extrem även sorgen så jag tror att mitt hjärta ska brista.

vafan jag älskade han inte ens? Så varför saknar jag hans omfamning hans skratt och leende så jävla mycket för då?

Tårarna börja rinna, för jag kunde inte stå emot. sen ändrade jag mig och torkade surt bort tårarna, jävla skit. Bara fånigt, sluta. Det betydde inget för mig längre, det gjorde det inte eller.. hur? Jag vet inte.. Det där löftet.. Suck.. Det var inte för hans mors skull hon kan dra någonstans, inte för min egens heller.. Det var för hans egen.. det här tar kol på han..

Efter ett tag slet jag på mig hans tröjja lyssnade på sorgsen music (självklart) och kröp ihop i fosterställning i min nybäddade säng bland kuddarna och bröt ihop. Tårarna rann jag hucklade gång på gång högre och högre.. urgh.. bara sluta.. Men jag kan inte sluta.. så fort jag tänker på han så börjar det.. vafan var det här? jag känner ingen direkt.. enorm kärlek för han .. Jag gillar han bara, men så fort jag tänker på att jag inte får träffa eller prata med han igen..Då kan jag inte tvinga undan mina tårar då bara faller allt..  Jag hatar allt det här.. Nu vill jag seriöst ta livet av mig.. Jag vill inte finnas nå mer.. Men vill ändå inte vara så svag att bara gå och lägga mig och dö.. ''du gör det till vad du vill att det ska vara.''kanske, kanske inte.. jag fattar inte vad jag håller på med och jag vill bara ge upp.. bara ge upp precis allt.. Orkar seriöst inte med nåt längre.. Vill bara ta alla tabletter jag kan hitta och svälja ner varenda en.. och bara.. dö.. ~

Heey,

Tråkk tråkk tråkk.

 Har ont i mina ben -.-'' men är förvånatsvärd pigg för att varit uppe hela natten med Jon.

och hosthelvetet slutar inte! :c nog för att jag drog till stan idag och typ var uppe hela natten och var med Jon idag.. Men vafan det bryr sig inget as om!!

Sen !! En ny bok! Två faktiskt!!

ÄÄÄNTLIGEN! HAR JAG! RONJA FORSMAN! FÅTT KÖPAAAAAA.... Änglarnas kamp! Fjärde boken ur fallen ängel serien med Patch och Nora!! Aav Becca Fitzpatrick! Är kääär <3 men innan jag fortsätter på den (dör när jag fick veta att en kille sa att nora och patch inte var tillsammans jag menar wtf!!!!!!!!!!!!!!!!1 det är ju just det dom SKA vara!! DD:)

andra jag fått, Den sista utvägen, underbar!

En skitgullig bok om Julie, hennes mor har dött och hon kommer in till Vägsände, där konstiga saker, skuggor som smyger omkring på gården, buskar som blir till liv. och det mest konstiga med hela boken är... Att alla verkar gömma nåt.. I hela byn! Och jag vill veta!! Snacket om borde vi säga nåt hit och säga nåt dit, stör mig så in i bomben! men däremot så leander grr fan va gud han är swå zöööwt >w< sitter här som MEN HERREGUD BARA TA TAG I HENNE OCH KYSS HENNE SLUTA!!! DET ÄR JU PLÅGSAMT ATT LÄSA!! (han ställer sig jättenära henne och tittar sådär gulligt och förförande på henne och säger typ saker som ''nagellacket passar dig.. speciellt dina ögon..'') Bara gör nåt! och samma sak med Ivar man ba blääääääh dööö! och Zack med!! han är värst av alla! och nu vettefan vad som kommer hända när hon förvärrat Zack helt och även förudmjukat honom!!!! Och Vera är en jävla bitch men aaallra värst är ju fan Sonja! Lockar in henne så nära så nära som, låt oss bli bästisar bästa forever, och då BAAM! Så smäller hon till fetsmäll rakt in i magen! Så ser man verkligen vilken Bitch HON är!

Boken är helt FANTASTISK! ^^ men klart inget slår Patch.. Den mörka skyddande blicken, som finns där men ändå inte. Den som alltid bevakar och skyddar. Mot vad som helst trottsar ALLT! Oavsett om det är upp till 110% att den personen ska dö! han! Så stannar han.. Och bara tanken på att han faller för den som han skulle döda, att han faller för sin fiende! och att hon inte glömmer honom ÄVEN fast han tagit bort alla dom minnen!! DET ÄR SÅ HIMLA GÖLLIGGT!!!!!! Det var meningen att dom skulle stå sida vid sida, slåss och avsluta detta brutala kalla krig mellan nefiler och fallna änglar.. JAAA JAG FANAR LOSS!!!!!!!!!!! Och jag hitta EN bok! En så sjukt bra bok! Som också har med änglar där dom tog bort ribban!!!! Författaren tog bort ribban!!!!!!! Jag satt som en knallröd tomat framför den boken.. som ett frågetecken.. Dom jagades av alla kristna som lurats av änglarna som styrde som ville ta över alla människor, och hon denna tjej och kille visste sannignen så dom föråds och jagas, och det dom gör.. jag dog!!!!!!! SÅ GULLIGT MWAHAHWHADKMLKMSDLKFAÖ!!!!!!!!!!!!!!!! ~

Heey,

Livet stökar på men man fortsätter lite som av och ann right?

jag hoppas på att jag kan dra till måttsund imorrn! Så jevla längesen jag satt där på toppen med vinden smått smekandes mot bara huden och kände ron. Tystnaden. Och bara den underbara stillheten.

Känna hela världen finnas som ett litet kaos, som ett stort krig, som en skräckfilm eller en fantasyfilm som fastnat i action delen, bara finnas där och att jag kan gå dit om jag vill men ändå bara ligga där och låta det vänta. Bara ligga och känna mitt hjärta dunka. Känna blodet rinna igenom kroppen och höra pulsen slå. Höra den svajjande vinden och kanske fåglar här och där. Och framför allt friheten att vara jag, att vära där vara fri utan att någon säger ditt och datt om vad Jag tycker eller om hur Jag ska vara! friheten att vara jag, friheten att känna sig fri, fri som en stor fågel, en stor drake. En stor vacker drake som sprider ut sina glimmande vingar och sin långa hals öppnar sina runda blanka vackra ögon. med en aura av skönhet som självaste Freja. Med en omtänksamhet som kan stilla världskrig på en sekund med klokhet av det visaste. En lurig slank varelse som ingen kan tämja. En varelse som man vill tämja, som man vill se ens vackraste sidor men som en sån vacker varelse Aldrig skulle ha nog tillit för världen för att visa. Den skulle fullständigt glömma och ej förlåta. Förgöra ens innre. Men samtidigt mjuka upp och ge en den frihet som man alltid förtjänat, den frihet och kärlek varenda individ söker efter. Ett av sätten Får man, men allt beror på hur man hanterar den. Draken. Varelsen. Skönheten. ~

Hey,
sitter på engelskan och orkar igentligen inte göra ett skit. Är hungrig och snart är de lunch! längtar som fan.. ska sova när jag drar hem idag är så sjukt jävla less på allt och vill bara sova bort allt vill seriöst bara försvinna härifrån. Men det kan jag inte kan inte dra någonstans kan inte slappna av kan inte sova lugnt måste bara fortsätta slåss fast jag igentligen ligger avsvimmad nere på backen. suck.. jag önskar att jag kunde förstå allt igen att jag kunde stå upp och se klart.. Nu svimmar jag snart bara av ~

Hey,

Jag har en sak jag är svag för. Fånigt svag för.

Och folket det är min pojkvän!

Jon.

Bara att ligga ihopkurad brevid han och stirra halvt dregglandes, haha, över honom..

Det är så fånigt för jag kan Aldrig låta han sova för när han ligger sådär med ena armen upp över huvet och huvet lutande mot armen och ser så lugn ut och avslappnad det är så sexigt!!! >///////< och så sjuukt vackert..

Det är då jag börjar tänka, att han sakta blundar några gånger öppnar sina trötta ögon och ler smått emot mig.

Säger något 'sött' typ som mitt i allt det första när han vaknar ''men gud vad vacker du är...'' och sätter sig halvt och sakta upp sätter handen om mitt ansikte och ler kysser mina läppar mjukt och lägger mig lätt ner sätter sig på alla fyra över mig och stirrar sådär åtråvärt vackert och som att han har drunknat helt!!! >////////////<

jag stirrandes helt andlös på honom och han på mig. Hans otroligt vackra ögon.. så lugnt tittandes och leendes bara på mig sen hans hand som sakta smeker min hals sådär lite försiktigt och jag riktigt dör för att det är så underbart skönt!

Sen slutar han lutar sig lite närmare ler smått och förklarar hur vacker jag är hur söt jag är hur mycket han älskar mig..*cencorerat* Thats why I never can leave him alone. Det händer inte på riktigt men .. jag fattar inte varför jag typ alltid tänker på sånt .. hu hu huuu ~

Eller som i söndags.. vi var ute och joggade och jag typ dog var helt död! och Jon kände efter min puls och undrade lite hur jobbigt det var för mig igentligen. Så han trodde att jag var eller har haft bra kondistion förut.. eheheheheh nej! Så ville han att jag skulle känna efter hans.. Det bultade emot mitt finger donk donk donk.. Fort. Bara känslan av hans bara hals.. Fick mig att halft rodna. Det syntes förmodligen inte men bara att röra honom fick mitt hjärta att slå hur hårt som helst och jag blev alldeles till mig.. Han är min pojkvän känns lite konstigt hehe.. Men han är zöwt <3 han är min <3 min min min <3 min.. Och det är jag helt överlycklig över!

Och nu är jag helt död för jag kan inte sluta tänka på en massa ybergulliga saker som jon gör!!! >//////< tihhiii~

Gud jag dör! jag ÄLSKAR iaf han mer änn något annat <3

och tack vare honom så kunde jag iaf tänka på något annat änn Björn.. Även om jag vet att jag inte kommit över det riktigt så vet jag att skulle jag förlora Jon.. Så skulle jag kollapsa totalt.. Skulle något hända honom, alltså skulle någon göra honom illa skulle den onda sidan resa sig. Och jag skulle inte tänka skulle bara agera. skulle slåss som en galning eller skrika .. skulle bli ett monster skulle bli skräckinjagande.. Daiski Jon <3 ~

Hey,

här sitter jag med tårarna rinnandes nerför mina kinder med ''Broken'' i högtalarna och hucklar till då och då.

Mitt hjärta blöder, det forsar ut blod ur mitt hjärta. Det gör så ont att inte veta. inte veta något.

Det gäller Jon, min älskade älskade Jon. jag vill skrika jag vill riva ner allt, men allra helst vill jag bara falla ihop på golvet och låta raseriutbrotten visas genom skrik huckel och tårar.

Ont. Det gör så jävla ont. Och att inte höra nåt, förmodligen sover han bara.

Men att jag är deprimerad som ett jävla psyk gör ju inte direkt hela saken bättre. Snarare värre.

Blir förmodligen bara överorolig bara därför. Är orolig att det ska hända igen.

Mitt dumma huvve intalar mig att något är så fel så att det inte var ett löfte.

Att även om det var så skulle det inte hållas. Vill bara spy jag orkar inte.

Allt sliter mig sönder sakta innifrån.

Gråter. Jag gråter igen.

Såg alla vackra underbara foton på den underbara ängel som han är. Vilket fick mig att gråta ännu mer och vilja skrika ännu mer. Är det för att jag älskar han så jävla mycket så jag inte kan sluta oroa mig? Inte fan vet jag men jag gillar inte att jag är så här.. Först sönderdeppad så jag önskar bara att jag var död för att jag inte är till någon nytta alls i över huvud taget känns det som.  Sen orolig så jag vet inte vart i helvete jag ska ta vägen. Det är ju fan inte riktigt klokt. Fan. ´Varför? Varför är jag såhär? Ski. (Ski=fan/satan/helvete)

Jag är helt förstörd och depp och allt jag vill är att få känna Jons närhet och kärlek just nu. Se hans leénde och se att han är okeei. Att allt är okeei och att Inget är fel. Iaf hoppas att jag ser sanningen. Hoppas att det Är sanningen som han visar då. Så jävla orolig. Gillar inte hur han lever. Gillar, nei jag menar, jag HATAR hur han behandlats/behandlas! Är rädd. Hatar att jag inte fick ta bussen till sjukhuset och sitta där tills han var okeei och bara titta, bevaka, och bara sitta där se honom. Se och hoppas han skulle vara okeei. Sitta och se honom tills han blev okeei.  Hatar att jag inte kunde det. Ville bara dit på en gång. Hatar det varje gång då något inte är okeei. hatar. Jag är så jävla rädd att något sånt ska hända igen. Och att jag ska vara så långt borta utan att kunna göra något. Bara vara så maktlös över den person som jag älskar så jävla mycket att jag seriöst skulle göra exakt VADSOMHELST för! Men ändå så ligger jag här och gråter och håller om mig själv så hårt jag bara kan, och undrar och hoppas. Jag är så orolig.. Händer det honom något.. Då kommer jag ALDRIG vilja känna kärleken igen. Han är mitt allt. Jag vill bara vara med honom. Att bara se och träffa han under helger är så lite, så konstigt. Det känns så lite. Men en enda kram känns som att den är full med SÅ mycket känslor.. Jag är så rädd.. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Allt jag vill ha är han. Min Jon. Min underbara ängel. Med hans underbart bruna änglaögon som reflekterar hela hans personlighet känslor och allt. Älskar han så mycket att det till slut gör ont att vara ifrån han så mycket. Vill se han känna hans närhet och känna hans doft. Vill ha min ängel nära och nu. Vill känna att allt kan vara okeei. Vill att han ska vara här och förstå. Men den önskan är omöjlig .. Alldeles för omöjlig.. ~